ÅRETS BRAGDER - EN HOMMAGE (29 juni 2016)
Berättelsen om fåraherden David har överlevt tidens tand i flera tusen år. Den är odödlig. Precis som Leicester City numera. Och Islands fotbollslag. Och Lars Lagerbäck.
Alla känner till kampen mellan David och Goliat i Gamla Testamentet. Goliat var "sex alnar och ett kvarter lång", ca 290 cm. Han hade ett glänsande pansar av koppar och ett stort spjut. David var en fåraherde av betydligt blygsammare mått. Han hade inget pansar och var endast beväpnad med en slunga och en sten. Ni vet hur kampen slutade. David knockade Goliat med ett kast mot tinningen, och sedan högg han av Goliats huvud.
Den 2 maj 2016 gick John Smith in på puben "Dog & Gun" i Leicester efter jobbet och beställde det han alltid brukade beställa. Två glas ale och en "good old pork pie". Han tänkte tanken såklart, men han vågade inte säga högt att han denna dag drömde om att himlen skulle falla ner, eller öppnas, eller dylikt. Han var rädd att bringa olycka över framtiden om han yttrade tanken högt, den att han drömde om det omöjliga.
Några timmar senare visste han inte om han kunde tro sina ögon. Leicester hade just tagit sitt första ligaguld i klubbens 132-åriga historia.
Den 27 juni 2016 gick fåraherden Jón Jónsson in på den lokala puben Prikid i Reykjavik. Han beställde ett par Viking-öl, friterad fisk med pommes och en extra citron, som han envisades med att pressa över ölen. Han tänkte inte ens tanken. Han växte upp med Premier League och engelsk fotboll. När han var 10 år åkte han till London för första gången, och sedan den resan hade han årligen besökt staden för antingen en högkvalitativ fotbollsmatch eller något annat som Island inte kunde erbjuda.
Han var dock säker på att hans tappra landsmän skulle falla med flaggan i topp, såpass mycket ville han ge dem. Men att besegra England, storebrodern, mentorn, nej det fanns inte på kartan - inte ens på den mest vulkantäta delen av fäderneslandet.
När han stod inför fullbordat faktum visste han inte vad han skulle ta sig till. Han beställde in en Viking-öl till innan han ringde sin pappa, som grät som ett barn i telefonen. Av lycka.
Likheterna mellan Leicester och Island är inte många, men de är lika vackra som Snorres skaldestycken.
Staden Leicester har 338 000 invånare. Island har 320 000. De är fotbollens David och David. De är underhundarnas underhundar. I Leicester öppnade sig himlen, på Island öppnade sig vägen mot Valhalla. Att detta hände samma fotbollsår är inte bara osannolikt, det kan mycket väl visa sig att vi snart vaknar och upptäcker att allt var ett enda stort hjärnspöke.
Islands startelva som besegrade England spelar i tur och ordning i Bodö/Glimt, Hammarby, Malmö FF, Krasnodar, OB, Charlton, Swansea, Cardiff, Basel, Kaiserslautern och Nantes.
Man behöver inte skämmas om man inte har koll på några av klubbarna, för det är det inte många som har.
Men det bryr sig ingen om hemma i Reykjavik (rökens vik). För när röken har lagt sig efter årets mästerskap kommer saker och ting aldrig att bli desamma igen. Nu har nämligen landets och spelarnas blod, svett och gejsrar etsat sig fast i det kollektiva fotbollsminnet för all framtid.
Kan Island även besegra Frankrike på söndag? Nej, jag tror inte det, men om de gör det, ja, om de går hela vägen och vinner EM 2016 så kommer ändå matchen mot England att vara den där hoppet om det omöjliga tändes. Den där fantasins gränser besegrades av 11 frustande vikingar från ön av is. Den match som psykologer och föräldrar kommer att använda som inspiration och godnattsagor.
För en saga är det.
Holmgången som vedertagen lösning på konflikter blev olaglig och avskaffades på Island 1006. Det tog tusen och tio år att införa den igen, om än tillfälligt. Och vilken holmgång det blev. Och vilken triumf det blev för fåraherdarna mot de stora krigarna i glänsande vit pansar.
Klubben Leicester City grundades 1884. Fristaten Island grundades 874.
Miraklen som de båda åstadkom 2016
kommer att leva för evigt.
Precis som berättelsen om David och Goliat.
Precis som Lars Lagerbäck.
Alla känner till kampen mellan David och Goliat i Gamla Testamentet. Goliat var "sex alnar och ett kvarter lång", ca 290 cm. Han hade ett glänsande pansar av koppar och ett stort spjut. David var en fåraherde av betydligt blygsammare mått. Han hade inget pansar och var endast beväpnad med en slunga och en sten. Ni vet hur kampen slutade. David knockade Goliat med ett kast mot tinningen, och sedan högg han av Goliats huvud.
Den 2 maj 2016 gick John Smith in på puben "Dog & Gun" i Leicester efter jobbet och beställde det han alltid brukade beställa. Två glas ale och en "good old pork pie". Han tänkte tanken såklart, men han vågade inte säga högt att han denna dag drömde om att himlen skulle falla ner, eller öppnas, eller dylikt. Han var rädd att bringa olycka över framtiden om han yttrade tanken högt, den att han drömde om det omöjliga.
Några timmar senare visste han inte om han kunde tro sina ögon. Leicester hade just tagit sitt första ligaguld i klubbens 132-åriga historia.
Den 27 juni 2016 gick fåraherden Jón Jónsson in på den lokala puben Prikid i Reykjavik. Han beställde ett par Viking-öl, friterad fisk med pommes och en extra citron, som han envisades med att pressa över ölen. Han tänkte inte ens tanken. Han växte upp med Premier League och engelsk fotboll. När han var 10 år åkte han till London för första gången, och sedan den resan hade han årligen besökt staden för antingen en högkvalitativ fotbollsmatch eller något annat som Island inte kunde erbjuda.
Han var dock säker på att hans tappra landsmän skulle falla med flaggan i topp, såpass mycket ville han ge dem. Men att besegra England, storebrodern, mentorn, nej det fanns inte på kartan - inte ens på den mest vulkantäta delen av fäderneslandet.
När han stod inför fullbordat faktum visste han inte vad han skulle ta sig till. Han beställde in en Viking-öl till innan han ringde sin pappa, som grät som ett barn i telefonen. Av lycka.
Likheterna mellan Leicester och Island är inte många, men de är lika vackra som Snorres skaldestycken.
Staden Leicester har 338 000 invånare. Island har 320 000. De är fotbollens David och David. De är underhundarnas underhundar. I Leicester öppnade sig himlen, på Island öppnade sig vägen mot Valhalla. Att detta hände samma fotbollsår är inte bara osannolikt, det kan mycket väl visa sig att vi snart vaknar och upptäcker att allt var ett enda stort hjärnspöke.
Islands startelva som besegrade England spelar i tur och ordning i Bodö/Glimt, Hammarby, Malmö FF, Krasnodar, OB, Charlton, Swansea, Cardiff, Basel, Kaiserslautern och Nantes.
Man behöver inte skämmas om man inte har koll på några av klubbarna, för det är det inte många som har.
Men det bryr sig ingen om hemma i Reykjavik (rökens vik). För när röken har lagt sig efter årets mästerskap kommer saker och ting aldrig att bli desamma igen. Nu har nämligen landets och spelarnas blod, svett och gejsrar etsat sig fast i det kollektiva fotbollsminnet för all framtid.
Kan Island även besegra Frankrike på söndag? Nej, jag tror inte det, men om de gör det, ja, om de går hela vägen och vinner EM 2016 så kommer ändå matchen mot England att vara den där hoppet om det omöjliga tändes. Den där fantasins gränser besegrades av 11 frustande vikingar från ön av is. Den match som psykologer och föräldrar kommer att använda som inspiration och godnattsagor.
För en saga är det.
Holmgången som vedertagen lösning på konflikter blev olaglig och avskaffades på Island 1006. Det tog tusen och tio år att införa den igen, om än tillfälligt. Och vilken holmgång det blev. Och vilken triumf det blev för fåraherdarna mot de stora krigarna i glänsande vit pansar.
Klubben Leicester City grundades 1884. Fristaten Island grundades 874.
Miraklen som de båda åstadkom 2016
kommer att leva för evigt.
Precis som berättelsen om David och Goliat.
Precis som Lars Lagerbäck.