1984 (26 mars 2016)
Jag har just avslutat lyssningen, inte läsningen, av George Orwells klassiker 1984. Och jag måste bara säga: Fy faan vad bra den är.
Att lyssna på böcker är lite annorlunda än att läsa, men de viktigaste elementen är där. Man måste med sin egen fantasi måla upp karaktärerna, och man skapar världen baserat på ord och inte bilder. I själva verket skulle jag vilja påstå att det är nästan samma sak som att läsa. Eftersom jag inte har läst så många av de stora klassikerna har jag kommit på att jag genom att lyssna på böcker på tunnelbanan m.m. faktiskt kan finna tiden att plöja igenom alla dessa stora fantastiska böcker, som jag antingen var för liten för att uppskatta i skolan, eller som jag helt enkelt aldrig har läst.
När jag först började lyssna på 1984 slogs jag av hur modernt språket känns. Visst, man märker på ett flertal formuleringar att den är skriven för snart 70 år sedan, men överlag är meningarna korta och kärnfulla.
Tankarna som presenteras är rakt igenom briljanta, och alla som har vuxit upp under enpartistaters ok i Europa känner säkert igen stora delar av verklighetsbeskrivningen.
Det nya språket som diktaturen Engsoc (det gamla England) har uppfunnit är snillrikt och otroligt intressant för en språknörd som jag. All övervakning och allt försök att in i det minsta kontrollera människors fria vilja och tankar får en att rysa.
Parallellerna till vårt samhälle i dag finns även där. Sättet som olika politiska krafter förändrar termer och språkbruk för att påverka medborgarnas tankar till exempel. Det görs av alla läger. Ska man till exempel kalla en rom från Rumänien för "EU-migrant" eller "tiggare". Ska man kalla ett företag för "omoraliska kapitalister" eller för "jobbskapande hjältar". Ni förstår. I 1984 har denna medvetna styrning av folks tankar antagit fulländade proportioner.
Men tydligast är såklart kopplingarna till det forna Sovjetunionen och det forna Östeuropa. Det allomfattande förbudet av konst och litteratur som kan påverka folks tankar på "fel" sätt. De gemensamma fysiska aktiviteterna. Storebrorporträttet, som i princip är en kopia av Stalin. Och så vidare.
Jag är allt som allt både skakad och förundrad över hur bra 1984 är och hur skarpa analyser Orwell gjorde om en framtid som han inte hade upplevt, och heller aldrig fick uppleva då han gick ur tiden 1950.
Av alla hundratals böcker jag har läst (lyssnat på) hamnar den här mycket högt upp på listan, definitivt topp fem. En otrolig upplevelse där man sitter med hjärtat i halsgropen mest hela tiden. Jag kommer att sakna Winston och Julia, ja, till och med några av de mer skrämmande karaktärerna.
Mitt betyg blir högsta möjliga. 5 av 5.
Nu är det dags att sätta tänderna (öronen) i nästa förmodade chef-d'œuvre. Kanske Mästaren och Margarita.
Glad påsk!
Johannes (Storebror till många småsyskon :-))
Att lyssna på böcker är lite annorlunda än att läsa, men de viktigaste elementen är där. Man måste med sin egen fantasi måla upp karaktärerna, och man skapar världen baserat på ord och inte bilder. I själva verket skulle jag vilja påstå att det är nästan samma sak som att läsa. Eftersom jag inte har läst så många av de stora klassikerna har jag kommit på att jag genom att lyssna på böcker på tunnelbanan m.m. faktiskt kan finna tiden att plöja igenom alla dessa stora fantastiska böcker, som jag antingen var för liten för att uppskatta i skolan, eller som jag helt enkelt aldrig har läst.
När jag först började lyssna på 1984 slogs jag av hur modernt språket känns. Visst, man märker på ett flertal formuleringar att den är skriven för snart 70 år sedan, men överlag är meningarna korta och kärnfulla.
Tankarna som presenteras är rakt igenom briljanta, och alla som har vuxit upp under enpartistaters ok i Europa känner säkert igen stora delar av verklighetsbeskrivningen.
Det nya språket som diktaturen Engsoc (det gamla England) har uppfunnit är snillrikt och otroligt intressant för en språknörd som jag. All övervakning och allt försök att in i det minsta kontrollera människors fria vilja och tankar får en att rysa.
Parallellerna till vårt samhälle i dag finns även där. Sättet som olika politiska krafter förändrar termer och språkbruk för att påverka medborgarnas tankar till exempel. Det görs av alla läger. Ska man till exempel kalla en rom från Rumänien för "EU-migrant" eller "tiggare". Ska man kalla ett företag för "omoraliska kapitalister" eller för "jobbskapande hjältar". Ni förstår. I 1984 har denna medvetna styrning av folks tankar antagit fulländade proportioner.
Men tydligast är såklart kopplingarna till det forna Sovjetunionen och det forna Östeuropa. Det allomfattande förbudet av konst och litteratur som kan påverka folks tankar på "fel" sätt. De gemensamma fysiska aktiviteterna. Storebrorporträttet, som i princip är en kopia av Stalin. Och så vidare.
Jag är allt som allt både skakad och förundrad över hur bra 1984 är och hur skarpa analyser Orwell gjorde om en framtid som han inte hade upplevt, och heller aldrig fick uppleva då han gick ur tiden 1950.
Av alla hundratals böcker jag har läst (lyssnat på) hamnar den här mycket högt upp på listan, definitivt topp fem. En otrolig upplevelse där man sitter med hjärtat i halsgropen mest hela tiden. Jag kommer att sakna Winston och Julia, ja, till och med några av de mer skrämmande karaktärerna.
Mitt betyg blir högsta möjliga. 5 av 5.
Nu är det dags att sätta tänderna (öronen) i nästa förmodade chef-d'œuvre. Kanske Mästaren och Margarita.
Glad påsk!
Johannes (Storebror till många småsyskon :-))