EXPERIMENTET FINNA MITT FAVORITPARTI, DEL 1: STATEN VS. INDIVIDEN (18 mars 2017)
Jag skrev tidigare ett Facebook-inlägg om att jag tänkte göra ett experiment för att finna mitt favoritparti inför valet 2018. En sammanfattning av det jag skrev då är följande:
”Eftersom jag har stor respekt för demokratin och en stark pliktkänsla vad gäller mitt eget ansvar i det hela, vill jag väldigt gärna stödja ett parti inför valet 2018. Frågan är vilket.
Att rösta på något av partierna som har kollektivismen som hjärta och ställer grupper mot grupper, det vill säga V, MP, S, SD och Fi, har aldrig varit och kommer aldrig att vara aktuellt för mig. Det är jag alldeles för principfast och trygg i mina värderingar för. Att minska statens makt över medborgarna och stå upp för individens människovärde har alltid varit centrala byggstenar i min egen filosofi.
Jag vill rösta på ett parti som ser individen. Som fullständigt struntar i om en människa är fattig eller rik, svart eller vit, man eller kvinna. Som ser alla som unika, självständiga varelser i stället för som representanter för en klass, en hudfärg eller ett kön.
Jag vill att samhället utfärdar regler som gäller lika för alla, rättigheter som gäller lika för alla och skyldigheter som gäller lika för alla. Och att staten sedan lämnar oss i fred att leva våra liv. Jag vill leva i en värld där jag - vit, heterosexuell man - ska kunna hysa åsikter som representeras av en svart, lesbisk kvinna i en folkvald församling. Och tvärtom.
Så, med anledning av ovanstående förstår ni att endast de borgerliga partierna kommer i fråga. Även om många av dem har dragit sig allt mer mot grupptänk och identitetspolitik de med.
Jag kommer de följande veckorna att göra ett experiment. Jag kommer att gå igenom de för mig absolut viktigaste politikområdena, för att därefter jämföra mina tankar med fem partiers åsikter. Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och bubblaren Medborgerlig Samling kommer att få 1, 2, 3, 4 eller 5 poäng, baserat på hur nära de ligger mina egna tankar. Partiet vars åsikter visar sig ligga närmast mina egna kommer att få min röst i riksdagsvalet 2018. Kanske blir jag även medlem på nytt i ett parti.
Låt experimentet börja.”
Så, för att finna mitt favoritparti i dagens politiska landskap börjar jag med det som är helt centralt för ens värderingar, nämligen förhållandet mellan den enskilda människan och staten.
Jag föddes 1976, så jag växte upp i ett Sverige som gick från att vara en mycket socialistisk stat till att bli en hybrid mellan amerikansk Coca-Cola-politik och sovjetisk kollektivism och statsdyrkan. Detta formade mig väldigt mycket. Jag minns att jag redan som ung ifrågasatte varför staten valde vilken skola jag skulle gå i. Jag frågade min pappa varför vi inte kunde se alla fotbollsmatcher från Premier League utan bara en enda i veckan, och jag kunde inte förstå varför denna match valdes ut av statstelevisionen. Jag tyckte att det var konstigt att jag hade en på förhand bestämd husläkare, och att det verkade vara mycket svårt att byta ut vederbörande mot någon annan. Jag minns att jag undrade varför staten censurerade många filmer, och jag undrade över varför de i andra länder kunde ha hundra radio- och tevekanaler, medan vi bara hade statens.
Jag ifrågasatte dock inte att jag växte upp med att titta på rysk, tecknad film. Och jag ifrågasatte inte att min musiklärare i lågstadiet hade som policy att alltid först sjunga en låt från väst, för att därefter sjunga en låt från östblocket. Det var liksom så det var. En rolig händelse var när min sambo (som är bulgariska) och jag för cirka tio år sedan satt och tittade på friidrottstävlingar från Moskva, och båda upptäckte att vi kunde sjunga med i den ryska armékörens magnifika framförande.
Kort sagt, jag präglades mycket av att min valfrihet och möjlighet till att utforska världen var kraftigt begränsad på grund av den svenska staten. Detta har lett till att jag har en reflex inom mig så fort som staten, kommunen eller landstinget vill utöka sin makt på bekostnad av den enskilda människans frihet. På område efter område väljer jag valfriheten, om det går. Och ofta (dock inte alltid) vill jag begränsa statens makt. Det innebär till exempel att jag hellre vill att medborgarna får mer pengar över efter skatt, och att medborgarna därefter själva beslutar kring hur de vill använda sina pengar.
Till partiernas uppfattningar. Nedanstående ståndpunkter har jag hittat via partiernas hemsidor.
M: Vi vill att varje person ska känna att han eller hon styr över sin egen vardag. Det innebär bland annat att flytta beslut från politikerna till medborgarna. Valfrihet, till exempel när det gäller offentligt finansierade välfärdstjänster, ger människor möjlighet till ökat inflytande över sin egen situation. Vi tycker att alla beslut ska fattas så nära de människor som påverkas som möjligt. Ansvar är en ofrånkomlig del av friheten eftersom friheten att fatta beslut också innebär att ta ansvar för konsekvenserna. I ett fritt samhälle har människor ansvar för sina liv och mer än så, för barn, arbete, bostad, fritid och mycket annat. Staten måste tilltro människor kapaciteten och viljan att bära det ansvar som följer med friheten.
C: Vi tror på varje människas rätt och förmåga att själv forma sin egen framtid. Det är därför vi vill att makt ska finnas så nära människor som möjligt. Det är därför vi försvarar alla människors frihet från förmynderi och påtvingad kollektivism. Det är därför vi tror på ett gemensamt ansvar för att ge alla människor möjligheter att förverkliga sina liv och sina drömmar och utjämna de orättvisor som arv och uppväxt skapat.
L: Liberalismen är en politisk tradition där den centrala frågeställningen alltid handlar om förutsättningarna för den enskilda människan att själv - och i fritt samspel med andra - utforma sitt liv. Demokratin, rättsstaten och marknadsekonomin är alla nödvändiga instrument för att skydda den enskilde mot okontrollerad maktutövning från andra. Medan socialismen ifrågasätter kapitalet och anarkismen ifrågasätter staten ifrågasätter liberaler varje system som innebär att maktutövning inte kan balanseras och kontrolleras. Varje koncentration av makt – till stat, företag eller organisationer – kan leda till att individens rättigheter och integritet förtrycks.
KD: Kristdemokraterna eftersträvar att beslut ska fattas på lägsta möjliga ändamålsenliga nivå. Det familjen kan bestämma på egen hand, ska inte kommunerna lägga sig i. Det kommunerna klarar på egen hand får inte bli en fråga för riksdag och regering. Enligt kristdemokratiskt synsätt ska samhället byggas underifrån. Det börjar med gemenskaper som uppstår naturligt, såsom familjer, släkt och vänner. Också det civila samhällets övriga gemenskaper som grannskap, intresseföreningar, fackföreningar och trossamfund kan rationellt motiveras utifrån sin ändamålsenlighet. De utgör stommen i samhället och kompletteras med lokala och regionala gemenskaper till den statliga nivån.
Frihet är emellertid ett grundläggande gemensamt värde för såväl varje människa som varje naturlig gemenskap. För till exempel en familj innebär ”frihet” att kommunen eller staten inte ska gå in och bestämma i familjens ställe. Däremot spelar de offentliga nivåerna en viktig roll som stöd och för konfliktlösning mellan naturliga gemenskaper.
MED: Det är graden av tillit som skiljer goda samhällen från dåliga. Det gäller såväl tillit människor emellan som i människans förhållande till stat och företag. Tillit växer fram i ett land där lagen upprätthålls, brott bestraffas, tvister avgörs i opartiska domstolar, förhållandet till omvärlden är gott och alla bidrar till det gemensamma efter bästa förmåga. En fungerande demokrati är rotad i civilsamhället, och myndighetsutövning bör vara grundad på personligt ansvarstagande.
Medborgerlig Samling slår vakt om den enskilde medborgarens rätt till privatliv och skydd mot statligt förmynderi. Det offentliga bör koncentrera sig på sina huvuduppgifter: försvar, rättsväsende, ordningsmakt, utbildning, vård och omsorg och ett grundläggande socialt skyddsnät i form av offentliga försäkringar. Utanför dessa kärnområden ska politiken iaktta återhållsamhet och försiktighet.
Min analys: Det finns en anledning till varför jag väljer mellan dessa partier, och den är att jag själv sympatiserar med deras grundläggande syn på staten kontra individen. Men, nu handlar det om att finna mitt favoritparti, och därför måste jag rangordna dem. Jag gillar skarpt att MED benar upp statens huvuduppgifter. Jag gillar att M pratar om statens tilltro till människors frihet och ansvar. Jag gillar att L pratar om att skydda den enskilde mot okontrollerad maktutövning. Jag gillar att C pratar om frihet från förmynderi, men jag gillar inte att de pratar om att utjämna orättvisor som arv och uppväxt skapat. Det låter som om individen per se är ett hjälplöst offer för omständigheterna. KD pratar för mycket om familjen och gemenskaper, i stället för att fokusera på individen.
5 poäng: MED
4 poäng: M
3 poäng: L
2 poäng: C
1 poäng: KD
Total ställning i experimentet så här långt:
M: 4
C: 2
L: 3
KD: 1
MED: 5
Fortsättning med ett annat för mig centralt politikområde följer om en vecka eller så. Hoppas att detta var givande även för er läsare. Trevlig helg!
/Johannes Vivers
”Eftersom jag har stor respekt för demokratin och en stark pliktkänsla vad gäller mitt eget ansvar i det hela, vill jag väldigt gärna stödja ett parti inför valet 2018. Frågan är vilket.
Att rösta på något av partierna som har kollektivismen som hjärta och ställer grupper mot grupper, det vill säga V, MP, S, SD och Fi, har aldrig varit och kommer aldrig att vara aktuellt för mig. Det är jag alldeles för principfast och trygg i mina värderingar för. Att minska statens makt över medborgarna och stå upp för individens människovärde har alltid varit centrala byggstenar i min egen filosofi.
Jag vill rösta på ett parti som ser individen. Som fullständigt struntar i om en människa är fattig eller rik, svart eller vit, man eller kvinna. Som ser alla som unika, självständiga varelser i stället för som representanter för en klass, en hudfärg eller ett kön.
Jag vill att samhället utfärdar regler som gäller lika för alla, rättigheter som gäller lika för alla och skyldigheter som gäller lika för alla. Och att staten sedan lämnar oss i fred att leva våra liv. Jag vill leva i en värld där jag - vit, heterosexuell man - ska kunna hysa åsikter som representeras av en svart, lesbisk kvinna i en folkvald församling. Och tvärtom.
Så, med anledning av ovanstående förstår ni att endast de borgerliga partierna kommer i fråga. Även om många av dem har dragit sig allt mer mot grupptänk och identitetspolitik de med.
Jag kommer de följande veckorna att göra ett experiment. Jag kommer att gå igenom de för mig absolut viktigaste politikområdena, för att därefter jämföra mina tankar med fem partiers åsikter. Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och bubblaren Medborgerlig Samling kommer att få 1, 2, 3, 4 eller 5 poäng, baserat på hur nära de ligger mina egna tankar. Partiet vars åsikter visar sig ligga närmast mina egna kommer att få min röst i riksdagsvalet 2018. Kanske blir jag även medlem på nytt i ett parti.
Låt experimentet börja.”
Så, för att finna mitt favoritparti i dagens politiska landskap börjar jag med det som är helt centralt för ens värderingar, nämligen förhållandet mellan den enskilda människan och staten.
Jag föddes 1976, så jag växte upp i ett Sverige som gick från att vara en mycket socialistisk stat till att bli en hybrid mellan amerikansk Coca-Cola-politik och sovjetisk kollektivism och statsdyrkan. Detta formade mig väldigt mycket. Jag minns att jag redan som ung ifrågasatte varför staten valde vilken skola jag skulle gå i. Jag frågade min pappa varför vi inte kunde se alla fotbollsmatcher från Premier League utan bara en enda i veckan, och jag kunde inte förstå varför denna match valdes ut av statstelevisionen. Jag tyckte att det var konstigt att jag hade en på förhand bestämd husläkare, och att det verkade vara mycket svårt att byta ut vederbörande mot någon annan. Jag minns att jag undrade varför staten censurerade många filmer, och jag undrade över varför de i andra länder kunde ha hundra radio- och tevekanaler, medan vi bara hade statens.
Jag ifrågasatte dock inte att jag växte upp med att titta på rysk, tecknad film. Och jag ifrågasatte inte att min musiklärare i lågstadiet hade som policy att alltid först sjunga en låt från väst, för att därefter sjunga en låt från östblocket. Det var liksom så det var. En rolig händelse var när min sambo (som är bulgariska) och jag för cirka tio år sedan satt och tittade på friidrottstävlingar från Moskva, och båda upptäckte att vi kunde sjunga med i den ryska armékörens magnifika framförande.
Kort sagt, jag präglades mycket av att min valfrihet och möjlighet till att utforska världen var kraftigt begränsad på grund av den svenska staten. Detta har lett till att jag har en reflex inom mig så fort som staten, kommunen eller landstinget vill utöka sin makt på bekostnad av den enskilda människans frihet. På område efter område väljer jag valfriheten, om det går. Och ofta (dock inte alltid) vill jag begränsa statens makt. Det innebär till exempel att jag hellre vill att medborgarna får mer pengar över efter skatt, och att medborgarna därefter själva beslutar kring hur de vill använda sina pengar.
Till partiernas uppfattningar. Nedanstående ståndpunkter har jag hittat via partiernas hemsidor.
M: Vi vill att varje person ska känna att han eller hon styr över sin egen vardag. Det innebär bland annat att flytta beslut från politikerna till medborgarna. Valfrihet, till exempel när det gäller offentligt finansierade välfärdstjänster, ger människor möjlighet till ökat inflytande över sin egen situation. Vi tycker att alla beslut ska fattas så nära de människor som påverkas som möjligt. Ansvar är en ofrånkomlig del av friheten eftersom friheten att fatta beslut också innebär att ta ansvar för konsekvenserna. I ett fritt samhälle har människor ansvar för sina liv och mer än så, för barn, arbete, bostad, fritid och mycket annat. Staten måste tilltro människor kapaciteten och viljan att bära det ansvar som följer med friheten.
C: Vi tror på varje människas rätt och förmåga att själv forma sin egen framtid. Det är därför vi vill att makt ska finnas så nära människor som möjligt. Det är därför vi försvarar alla människors frihet från förmynderi och påtvingad kollektivism. Det är därför vi tror på ett gemensamt ansvar för att ge alla människor möjligheter att förverkliga sina liv och sina drömmar och utjämna de orättvisor som arv och uppväxt skapat.
L: Liberalismen är en politisk tradition där den centrala frågeställningen alltid handlar om förutsättningarna för den enskilda människan att själv - och i fritt samspel med andra - utforma sitt liv. Demokratin, rättsstaten och marknadsekonomin är alla nödvändiga instrument för att skydda den enskilde mot okontrollerad maktutövning från andra. Medan socialismen ifrågasätter kapitalet och anarkismen ifrågasätter staten ifrågasätter liberaler varje system som innebär att maktutövning inte kan balanseras och kontrolleras. Varje koncentration av makt – till stat, företag eller organisationer – kan leda till att individens rättigheter och integritet förtrycks.
KD: Kristdemokraterna eftersträvar att beslut ska fattas på lägsta möjliga ändamålsenliga nivå. Det familjen kan bestämma på egen hand, ska inte kommunerna lägga sig i. Det kommunerna klarar på egen hand får inte bli en fråga för riksdag och regering. Enligt kristdemokratiskt synsätt ska samhället byggas underifrån. Det börjar med gemenskaper som uppstår naturligt, såsom familjer, släkt och vänner. Också det civila samhällets övriga gemenskaper som grannskap, intresseföreningar, fackföreningar och trossamfund kan rationellt motiveras utifrån sin ändamålsenlighet. De utgör stommen i samhället och kompletteras med lokala och regionala gemenskaper till den statliga nivån.
Frihet är emellertid ett grundläggande gemensamt värde för såväl varje människa som varje naturlig gemenskap. För till exempel en familj innebär ”frihet” att kommunen eller staten inte ska gå in och bestämma i familjens ställe. Däremot spelar de offentliga nivåerna en viktig roll som stöd och för konfliktlösning mellan naturliga gemenskaper.
MED: Det är graden av tillit som skiljer goda samhällen från dåliga. Det gäller såväl tillit människor emellan som i människans förhållande till stat och företag. Tillit växer fram i ett land där lagen upprätthålls, brott bestraffas, tvister avgörs i opartiska domstolar, förhållandet till omvärlden är gott och alla bidrar till det gemensamma efter bästa förmåga. En fungerande demokrati är rotad i civilsamhället, och myndighetsutövning bör vara grundad på personligt ansvarstagande.
Medborgerlig Samling slår vakt om den enskilde medborgarens rätt till privatliv och skydd mot statligt förmynderi. Det offentliga bör koncentrera sig på sina huvuduppgifter: försvar, rättsväsende, ordningsmakt, utbildning, vård och omsorg och ett grundläggande socialt skyddsnät i form av offentliga försäkringar. Utanför dessa kärnområden ska politiken iaktta återhållsamhet och försiktighet.
Min analys: Det finns en anledning till varför jag väljer mellan dessa partier, och den är att jag själv sympatiserar med deras grundläggande syn på staten kontra individen. Men, nu handlar det om att finna mitt favoritparti, och därför måste jag rangordna dem. Jag gillar skarpt att MED benar upp statens huvuduppgifter. Jag gillar att M pratar om statens tilltro till människors frihet och ansvar. Jag gillar att L pratar om att skydda den enskilde mot okontrollerad maktutövning. Jag gillar att C pratar om frihet från förmynderi, men jag gillar inte att de pratar om att utjämna orättvisor som arv och uppväxt skapat. Det låter som om individen per se är ett hjälplöst offer för omständigheterna. KD pratar för mycket om familjen och gemenskaper, i stället för att fokusera på individen.
5 poäng: MED
4 poäng: M
3 poäng: L
2 poäng: C
1 poäng: KD
Total ställning i experimentet så här långt:
M: 4
C: 2
L: 3
KD: 1
MED: 5
Fortsättning med ett annat för mig centralt politikområde följer om en vecka eller så. Hoppas att detta var givande även för er läsare. Trevlig helg!
/Johannes Vivers