EXPERIMENTET FINNA MITT FAVORITPARTI, DEL 2: KVOTERING (28 mars 2017)
Jag är på jakt efter mitt favoritparti. Efter att tidigare ha jobbat för Moderaterna tänker jag förutsättningslöst jämföra de borgerliga partierna för att hitta mitt parti inför valet 2018. Partierna som jämförs är allianspartierna plus uppstickaren Medborgerlig Samling. Och alla ämnen som jag tar upp är sådana som är extra viktiga för mig (och förhoppningsvis många andra) när jag väljer parti.
I mitt förra blogginlägg jämförde jag hur partierna ser på förhållandet mellan den enskilda människan och staten, och där avgick Medborgerlig Samling med segern. I det här inlägget jämför jag något annat, nämligen partiernas syn på kvotering och huruvida det borde förekomma eller ej. Men först mina egna tankar kring det:
Jag minns en intern moderatdragning 2010 av Hillevi Engström, som då var talesperson för jämställdhetsfrågor. Dragningen gick ut på att Moderaterna allvarligt funderade på att gå fram med lagstiftning på kvoteringsområdet. När det öppnades upp för frågor ställde jag det luriga spörsmålet: "Vad är det i mäns biologi som gör att de ska väljas före en kvinna, om kvinnan visar sig ha större kvalifikationer?" Hillevi muttrade något om att det inte är så som scenariot brukar vara, men hon hade inget svar på frågan och stämningen i rummet gav mig segern. I alla fall är det så som jag minns det. :-) Efter dragningen var det flera kollegor som kom fram till mig eller mejlade mig privat. Jag fick beröm för att ha vågat sätta fingret på det uppenbara feltänket.
Min grundinställning till kvotering är som ni förstår mycket negativ. Varför? Jo, man kan bara vara för en tanke om kvotering, eller "positiv diskriminering" som det heter i Storbritannien, om man ser människor som representanter för grupper. Enheter likt kugghjul i ett maskineri, där varje individuell del enkelt kan bytas ut mot en annan från samma grupp. Om man inte ser på människor på sådant sätt faller nämligen hela tanken om kvotering.
Om man som jag ser på en kvinna och en man främst som enskilda varelser med vitt skilda kunskaper och erfarenheter, i stället för som representanter för ett visst kön, så rämnar hela poängen. I min värld kan jag alltså titta på personalen i en förskola, som till 90 procent består av kvinnor, och tycka att det är en utmärkt förskola. Likaså kan jag titta på en bolagsstyrelse, som till 90 procent består av män, och tänka att det säkert är jättebra. Det omvända gäller självklart också. En bolagsstyrelse som består av 90 procent kvinnor skulle jag tycka var jättebra. Varför skulle det vara ett problem? Varför skulle förskolan med 90 procent män i personalen vara dåligt? Det kan säkert fungera strålande.
Men det är här som kvoteringsförespråkarna inte hänger med. I deras värld är det "orättvist" om det inte sitter 50 procent kvinnor i bolagsstyrelsen. Här begår de dock ett stort logiskt felslut. För att det skulle vara orättvist krävs nämligen följande antaganden:
1. Lika många kvinnor som män vill sitta i styrelsen.
2. Lika många kvinnor som män sitter på exakt samma erfarenhet och utbildning.
Om dessa antaganden uppfylls och styrelsen sedan består av 100 procent män, ja då är det däremot något konstigt i görningen. Men det finns en parameter till som inte beaktas. Det kan vara så att företagsledningen av någon bisarr anledning inte vill ha kvinnor i styrelsen. Misogynt? Ja. Korkat? Ja. Men det är upp till företagets ägare att själva välja sin styrelse. Det är ju ett privatägt företag. Om en kvinna vill starta ett företag och därefter uteslutande ha kvinnor på alla positioner, skulle det vara helt okej för mig det också. Inte så smart ur ett företagarperspektiv kanske, eftersom man säkert går miste om en del unik kompetens, men det är upp till ägaren/ägarna att bedöma.
Om jag som man söker jobb på en förskola där det nästan bara jobbar kvinnor, och om jag konkurrerar med 99 kvinnor om jobbet, hur stor är då chansen att jag är mest lämpad för jobbet? Ska jag få jobbet, trots att jag med största matematiska sannolikhet inte alls är mest lämpad? Ska jag få det bara för att jag föddes till, i det här sammanhanget, "rätt" kön? Självklart inte. I mina ögon är det samma tankemönster som rasister har.
Och om vi tar det ett steg längre och föreställer oss ett företag som bara vill ha vita eller bara svarta människor i styrelsen, så är det helt okej för mig med. Staten ska inte vara inne och peta i fria människors företag. Däremot vore det ju obegåvat att ha en policy som utesluter exempelvis mörkhyade personer från företaget. Jag skulle till exempel aldrig stödja eller köpa ett sådant uppenbart rasistiskt företags produkter, och det skulle nog inte många andra heller. På sätt och vis är det alltså självreglerande. Att staten skulle gå in och diktera hur många vita och svarta som ska sitta i privata företags styrelser är en vedervärdig tanke. Precis på samma sätt som om staten skulle diktera andelen kvinnor och män. Jag vill inte leva i ett samhälle där staten beslutar om fria människors företagsamhet.
Vad är då anledning till att kvinnor kan uppleva att deras kompetens utestängs? Vi ska ha i åtanke att jag känner till många kvinnor som utan problem får ta över stora ansvarsområden om de visar intresse i olika föreningar och dylikt, så det är svårt att veta vilka tal det rör sig om. Men jag tror också att det existerar fall där kvinnor stängs ute just för att de är kvinnor. Vad beror det på? För det första är det såklart mycket upprörande att det sker. Men förklaringen tror jag är ganska enkel. Vi har inte haft jämställdhet på arbetsmarknaden så länge i Sverige. Bara två generationer före mig var det mycket vanligare att kvinnorna var hemma med barnen och att männen jobbade. Detta skapade en praxis som fortfarande lever kvar i dag. Många äldre män tycker alltjämt att det är lite "konstigt" med kvinnor i beslutande positioner. Jag är emellertid övertygad om att det är en generationsfråga som snart är borta utan statlig intervention.
Min generation (jag föddes 1976) vet att kvinnor är lika kompetenta som män, och om man som jag är individorienterad vet man även att vissa män kan vara mycket bättre än vissa kvinnor, och tvärtom. Vissa kvinnor kan även vara mycket bättre än andra kvinnor, och vissa män kan vara överlägsna andra män. Vi är inte maskindelar som kan bytas ut på basis av kön eller hudfärg. En vit mans kompetens kan vara väsensskild från en annan vit mans. En svart kvinnas kompetens kan vara oändligt högre än en annan svart kvinnas kompetens.
Men det är det här som vänstern inte förstår. De tror att en vit, medelålders man är utbytbar mot en annan vit, medelålders man. De tror att en svart man går att byta ut mot en annan svart man, och att man på detta sätt upprätthåller samma rättvisa och kompetensbalans i verksamheten. Det är, för att uttrycka mig snällt, absurt. Och det är precis samma tankesätt som förklarar och göder främlingsfientlighet.
Kvoteringsförespråkarna brukar anföra att det förekommer diskriminering nu och att det är ett argument för kvotering. Jaha? Men hur skulle det då vara bra med lagstadgad diskriminering, som kvotering ju är? Två fel blir inte ett rätt.
Kvotering är ett enfaldigt påfund, på så många sätt att jag har svårt att veta vilket exempel jag ska dra. Kanske det om tjejerna som inte kom in på en djurutbildning i Uppsala trots att de hade bättre betyg än ett par killar som ville gå samma utbildning. Det visade sig tack och lov efter prövning vara olagligt. Och på samma sätt borde all kvotering, eller positiv diskriminering, vara olaglig.
Jag ska inte få plats i en styrelse bara för att jag är man, om jag konkurrerar med en kvinna som på alla andra sätt verkar mer lämpad. En kvinna ska inte få jobb på en förskola, om hon konkurrerar med en man som verkar mer lämpad. Och om vi vill att detta ska gälla, måste även det omvända gälla.
Nu ska vi se vad partierna tycker. All text har jag hittat på partiernas hemsidor om inte annan källa nämns.
M: När jag söker på M:s hemsida på ordet "kvotering" får jag bara upp två artiklar om ämnet, en från några Skånepolitiker 2013 och en från Helsingborgspolitiker 2016. Artiklarna är båda negativt inställda till kvotering, men det står inget på hemsidan om vad partiet tycker officiellt. Det är illa. Mycket illa. En valartikel från 2014 säger: "Vi delar ambitionen om att representationen av kvinnor i bolagsstyrelser bör öka. Men det finns andra sätt att arbeta för att uppnå målet än just kvotering." Varför är det inte tydligare på hemsidan? Som tidigare aktiv vet jag att både Schlingmann, Borg och Engström förordade eller hotade med kvotering. M är alltså inte att lita på i den här frågan. Vad partiledningen tycker nu är så oklart att det inte ens bereds utrymme på hemsidan. Jag rekommenderar de ansvariga att åtgärda problemet snarast.
C: Att lagstifta om kvotering blir som att förbjuda symptomen, inte sjukdomen i sig. Förändringen måste ske från grunden. Vi tycker att det är viktigt att andelen kvinnor som driver företag ökar. För att nå dit måste vi ge kvinnor bättre förutsättningar att starta och driva företag. När antalet kvinnor som driver företag ökar får vi fler personer i de nätverken från vilka högre uppsatta styrelseledamöter och VD:ar ofta hämtas. Då försvinner också de strukturer som stänger ute kvinnor från inflytande och delaktighet i samhället.
L: Liberalerna är emot lagstiftad kvotering. Jämställdheten i näringslivet måste fortsätta bli bättre, men det är i första hand företagens ansvar. Det har länge gått trögt men de senaste tre åren har något hänt. Till exempel har andelen kvinnor i börsbolagens styrelser ökat från 23 till 32 procent sedan 2013. Men framför allt ser vi allt fler jämställdhetsinitiativ hos företagen själva och en ökad andel kvinnor också på andra ledande positioner. Faktum är att vi där ligger längre fram än Norge som har en ännu strängare lagstiftning än den regeringen föreslår. Att lagstifta om kvotering är alltså inte bara tveksamt från principiella utgångspunkter utan också ett kraftfullt slag i luften.
KD: Kristdemokraterna är emot kvotering. Tillsättningar av tjänster och uppdrag ska ske utifrån kompetens, inte utifrån kön, ursprung eller ålder. Att besluta om kvotering till styrelser i bolag strider mot äganderätten. Politiken kan inte bestämma över hur ett företag ska forma sin styrelse. Däremot har Alliansen tagit ansvar för en jämnare könsfördelning på ledande befattningar inom staten och vi tycker att det är en positiv strävan.
MED: Medborgerlig Samling är motståndare till all kvotering. Att kvinnor statistiskt ska göra samma val som män är i sig inget mål. Att företag eller organisationer ska tvingas tillsätta tjänster på grundval av en persons kön, eller något annat kriterium som inte har med kompetensen att göra, är skadligt för samhället i stort, för det berörda företaget eller organisationen och för den enskilda individen.
Min analys: Det går inte att värja sig. MED vinner igen, tack vare sin ideologiska tydlighet. Jag gillar att KD också är glasklara, även om de pratar om att det skulle vara positivt med en jämnare könsfördelning. Feltänk enligt mig. Det positiva vore om man tänkte "rätt person på rätt plats" i stället för att utgå från personens kön. Jag gillar C:s text, men jag gillar inte pratet om "strukturer" som stänger ute kvinnor. Även om jag också tror att det finns män som med flit stänger ute kvinnor, är det ett mindre problem i takt med att dessa stofiler dör av. L tänker fel när de utgår från att jämställdheten skulle höra ihop med antalet kvinnor på vissa positioner. De skriver att kvotering är "tveksamt", vilket är en alldeles för svag formulering för att falla mig i smaken. Med tanke på M:s historia på området och att det inte står något om partiets officiella åsikter på hemsidan, förlorar M den här omgången.
5 poäng: MED
4 poäng: KD
3 poäng: C
2 poäng: L
1 poäng: M
Total ställning i experimentet så här långt:
M: 4 + 1 = 5
C: 2 + 3 = 5
L: 3 + 2 = 5
KD: 1 + 4 = 5
MED: 5 + 5 = 10
I mitt förra blogginlägg jämförde jag hur partierna ser på förhållandet mellan den enskilda människan och staten, och där avgick Medborgerlig Samling med segern. I det här inlägget jämför jag något annat, nämligen partiernas syn på kvotering och huruvida det borde förekomma eller ej. Men först mina egna tankar kring det:
Jag minns en intern moderatdragning 2010 av Hillevi Engström, som då var talesperson för jämställdhetsfrågor. Dragningen gick ut på att Moderaterna allvarligt funderade på att gå fram med lagstiftning på kvoteringsområdet. När det öppnades upp för frågor ställde jag det luriga spörsmålet: "Vad är det i mäns biologi som gör att de ska väljas före en kvinna, om kvinnan visar sig ha större kvalifikationer?" Hillevi muttrade något om att det inte är så som scenariot brukar vara, men hon hade inget svar på frågan och stämningen i rummet gav mig segern. I alla fall är det så som jag minns det. :-) Efter dragningen var det flera kollegor som kom fram till mig eller mejlade mig privat. Jag fick beröm för att ha vågat sätta fingret på det uppenbara feltänket.
Min grundinställning till kvotering är som ni förstår mycket negativ. Varför? Jo, man kan bara vara för en tanke om kvotering, eller "positiv diskriminering" som det heter i Storbritannien, om man ser människor som representanter för grupper. Enheter likt kugghjul i ett maskineri, där varje individuell del enkelt kan bytas ut mot en annan från samma grupp. Om man inte ser på människor på sådant sätt faller nämligen hela tanken om kvotering.
Om man som jag ser på en kvinna och en man främst som enskilda varelser med vitt skilda kunskaper och erfarenheter, i stället för som representanter för ett visst kön, så rämnar hela poängen. I min värld kan jag alltså titta på personalen i en förskola, som till 90 procent består av kvinnor, och tycka att det är en utmärkt förskola. Likaså kan jag titta på en bolagsstyrelse, som till 90 procent består av män, och tänka att det säkert är jättebra. Det omvända gäller självklart också. En bolagsstyrelse som består av 90 procent kvinnor skulle jag tycka var jättebra. Varför skulle det vara ett problem? Varför skulle förskolan med 90 procent män i personalen vara dåligt? Det kan säkert fungera strålande.
Men det är här som kvoteringsförespråkarna inte hänger med. I deras värld är det "orättvist" om det inte sitter 50 procent kvinnor i bolagsstyrelsen. Här begår de dock ett stort logiskt felslut. För att det skulle vara orättvist krävs nämligen följande antaganden:
1. Lika många kvinnor som män vill sitta i styrelsen.
2. Lika många kvinnor som män sitter på exakt samma erfarenhet och utbildning.
Om dessa antaganden uppfylls och styrelsen sedan består av 100 procent män, ja då är det däremot något konstigt i görningen. Men det finns en parameter till som inte beaktas. Det kan vara så att företagsledningen av någon bisarr anledning inte vill ha kvinnor i styrelsen. Misogynt? Ja. Korkat? Ja. Men det är upp till företagets ägare att själva välja sin styrelse. Det är ju ett privatägt företag. Om en kvinna vill starta ett företag och därefter uteslutande ha kvinnor på alla positioner, skulle det vara helt okej för mig det också. Inte så smart ur ett företagarperspektiv kanske, eftersom man säkert går miste om en del unik kompetens, men det är upp till ägaren/ägarna att bedöma.
Om jag som man söker jobb på en förskola där det nästan bara jobbar kvinnor, och om jag konkurrerar med 99 kvinnor om jobbet, hur stor är då chansen att jag är mest lämpad för jobbet? Ska jag få jobbet, trots att jag med största matematiska sannolikhet inte alls är mest lämpad? Ska jag få det bara för att jag föddes till, i det här sammanhanget, "rätt" kön? Självklart inte. I mina ögon är det samma tankemönster som rasister har.
Och om vi tar det ett steg längre och föreställer oss ett företag som bara vill ha vita eller bara svarta människor i styrelsen, så är det helt okej för mig med. Staten ska inte vara inne och peta i fria människors företag. Däremot vore det ju obegåvat att ha en policy som utesluter exempelvis mörkhyade personer från företaget. Jag skulle till exempel aldrig stödja eller köpa ett sådant uppenbart rasistiskt företags produkter, och det skulle nog inte många andra heller. På sätt och vis är det alltså självreglerande. Att staten skulle gå in och diktera hur många vita och svarta som ska sitta i privata företags styrelser är en vedervärdig tanke. Precis på samma sätt som om staten skulle diktera andelen kvinnor och män. Jag vill inte leva i ett samhälle där staten beslutar om fria människors företagsamhet.
Vad är då anledning till att kvinnor kan uppleva att deras kompetens utestängs? Vi ska ha i åtanke att jag känner till många kvinnor som utan problem får ta över stora ansvarsområden om de visar intresse i olika föreningar och dylikt, så det är svårt att veta vilka tal det rör sig om. Men jag tror också att det existerar fall där kvinnor stängs ute just för att de är kvinnor. Vad beror det på? För det första är det såklart mycket upprörande att det sker. Men förklaringen tror jag är ganska enkel. Vi har inte haft jämställdhet på arbetsmarknaden så länge i Sverige. Bara två generationer före mig var det mycket vanligare att kvinnorna var hemma med barnen och att männen jobbade. Detta skapade en praxis som fortfarande lever kvar i dag. Många äldre män tycker alltjämt att det är lite "konstigt" med kvinnor i beslutande positioner. Jag är emellertid övertygad om att det är en generationsfråga som snart är borta utan statlig intervention.
Min generation (jag föddes 1976) vet att kvinnor är lika kompetenta som män, och om man som jag är individorienterad vet man även att vissa män kan vara mycket bättre än vissa kvinnor, och tvärtom. Vissa kvinnor kan även vara mycket bättre än andra kvinnor, och vissa män kan vara överlägsna andra män. Vi är inte maskindelar som kan bytas ut på basis av kön eller hudfärg. En vit mans kompetens kan vara väsensskild från en annan vit mans. En svart kvinnas kompetens kan vara oändligt högre än en annan svart kvinnas kompetens.
Men det är det här som vänstern inte förstår. De tror att en vit, medelålders man är utbytbar mot en annan vit, medelålders man. De tror att en svart man går att byta ut mot en annan svart man, och att man på detta sätt upprätthåller samma rättvisa och kompetensbalans i verksamheten. Det är, för att uttrycka mig snällt, absurt. Och det är precis samma tankesätt som förklarar och göder främlingsfientlighet.
Kvoteringsförespråkarna brukar anföra att det förekommer diskriminering nu och att det är ett argument för kvotering. Jaha? Men hur skulle det då vara bra med lagstadgad diskriminering, som kvotering ju är? Två fel blir inte ett rätt.
Kvotering är ett enfaldigt påfund, på så många sätt att jag har svårt att veta vilket exempel jag ska dra. Kanske det om tjejerna som inte kom in på en djurutbildning i Uppsala trots att de hade bättre betyg än ett par killar som ville gå samma utbildning. Det visade sig tack och lov efter prövning vara olagligt. Och på samma sätt borde all kvotering, eller positiv diskriminering, vara olaglig.
Jag ska inte få plats i en styrelse bara för att jag är man, om jag konkurrerar med en kvinna som på alla andra sätt verkar mer lämpad. En kvinna ska inte få jobb på en förskola, om hon konkurrerar med en man som verkar mer lämpad. Och om vi vill att detta ska gälla, måste även det omvända gälla.
Nu ska vi se vad partierna tycker. All text har jag hittat på partiernas hemsidor om inte annan källa nämns.
M: När jag söker på M:s hemsida på ordet "kvotering" får jag bara upp två artiklar om ämnet, en från några Skånepolitiker 2013 och en från Helsingborgspolitiker 2016. Artiklarna är båda negativt inställda till kvotering, men det står inget på hemsidan om vad partiet tycker officiellt. Det är illa. Mycket illa. En valartikel från 2014 säger: "Vi delar ambitionen om att representationen av kvinnor i bolagsstyrelser bör öka. Men det finns andra sätt att arbeta för att uppnå målet än just kvotering." Varför är det inte tydligare på hemsidan? Som tidigare aktiv vet jag att både Schlingmann, Borg och Engström förordade eller hotade med kvotering. M är alltså inte att lita på i den här frågan. Vad partiledningen tycker nu är så oklart att det inte ens bereds utrymme på hemsidan. Jag rekommenderar de ansvariga att åtgärda problemet snarast.
C: Att lagstifta om kvotering blir som att förbjuda symptomen, inte sjukdomen i sig. Förändringen måste ske från grunden. Vi tycker att det är viktigt att andelen kvinnor som driver företag ökar. För att nå dit måste vi ge kvinnor bättre förutsättningar att starta och driva företag. När antalet kvinnor som driver företag ökar får vi fler personer i de nätverken från vilka högre uppsatta styrelseledamöter och VD:ar ofta hämtas. Då försvinner också de strukturer som stänger ute kvinnor från inflytande och delaktighet i samhället.
L: Liberalerna är emot lagstiftad kvotering. Jämställdheten i näringslivet måste fortsätta bli bättre, men det är i första hand företagens ansvar. Det har länge gått trögt men de senaste tre åren har något hänt. Till exempel har andelen kvinnor i börsbolagens styrelser ökat från 23 till 32 procent sedan 2013. Men framför allt ser vi allt fler jämställdhetsinitiativ hos företagen själva och en ökad andel kvinnor också på andra ledande positioner. Faktum är att vi där ligger längre fram än Norge som har en ännu strängare lagstiftning än den regeringen föreslår. Att lagstifta om kvotering är alltså inte bara tveksamt från principiella utgångspunkter utan också ett kraftfullt slag i luften.
KD: Kristdemokraterna är emot kvotering. Tillsättningar av tjänster och uppdrag ska ske utifrån kompetens, inte utifrån kön, ursprung eller ålder. Att besluta om kvotering till styrelser i bolag strider mot äganderätten. Politiken kan inte bestämma över hur ett företag ska forma sin styrelse. Däremot har Alliansen tagit ansvar för en jämnare könsfördelning på ledande befattningar inom staten och vi tycker att det är en positiv strävan.
MED: Medborgerlig Samling är motståndare till all kvotering. Att kvinnor statistiskt ska göra samma val som män är i sig inget mål. Att företag eller organisationer ska tvingas tillsätta tjänster på grundval av en persons kön, eller något annat kriterium som inte har med kompetensen att göra, är skadligt för samhället i stort, för det berörda företaget eller organisationen och för den enskilda individen.
Min analys: Det går inte att värja sig. MED vinner igen, tack vare sin ideologiska tydlighet. Jag gillar att KD också är glasklara, även om de pratar om att det skulle vara positivt med en jämnare könsfördelning. Feltänk enligt mig. Det positiva vore om man tänkte "rätt person på rätt plats" i stället för att utgå från personens kön. Jag gillar C:s text, men jag gillar inte pratet om "strukturer" som stänger ute kvinnor. Även om jag också tror att det finns män som med flit stänger ute kvinnor, är det ett mindre problem i takt med att dessa stofiler dör av. L tänker fel när de utgår från att jämställdheten skulle höra ihop med antalet kvinnor på vissa positioner. De skriver att kvotering är "tveksamt", vilket är en alldeles för svag formulering för att falla mig i smaken. Med tanke på M:s historia på området och att det inte står något om partiets officiella åsikter på hemsidan, förlorar M den här omgången.
5 poäng: MED
4 poäng: KD
3 poäng: C
2 poäng: L
1 poäng: M
Total ställning i experimentet så här långt:
M: 4 + 1 = 5
C: 2 + 3 = 5
L: 3 + 2 = 5
KD: 1 + 4 = 5
MED: 5 + 5 = 10