TRUMP VS. CLINTON (30 augusti 2016)
Låt oss till en början konstatera det uppenbara. Donald Trump är bedrövlig och i princip varje motkandidat som Demokraterna kan vaska fram är bättre. Men om du som läser det här endast tar del av svensk media tror du kanske att Hillary Clinton är en utmärkt motkandidat. Du tror kanske till och med att hon är fantastisk? En ärlig person, kunnig, någon att hålla i handen när det blåser och så? Fel, fel, fel, fel, fel! (Tänk Brasse och lattjolajban-lådan.)
Hillary Clinton är USA:s svar på Mona Sahlin. En Mona Sahlin i kvadrat, i kubik. Visserligen finns det personer som skulle vilja se Sahlin som statsminister i Sverige, men jag vågar påstå att de har en klar majoritet emot sig. Ungefär likadant är det för Clinton i USA, bara mycket värre. Clinton är med anledning av flera skandaler avskydd av otroligt många väljare, såväl på den republikanska som den demokratiska sidan. Att hon har goda chanser att bli president beror inte på hennes egna förtjänster, utan snarare på att motståndaren för året om möjligt kanske är ännu mer hatad.
Bilden i Sverige är dock en annan. Här ser man på Trump (med rätta) som en pajas, men Clinton verkar ses av de flesta som en ”fin” kandidat. Med anledning av den mycket vinklade informationen som vi erbjuds på svenska av vår public service, tänkte jag därför ta tillfället i akt och nyansera bilden. För enligt mig står årets största match inte mellan en djävul och en ängel, utan mellan två mycket osympatiska och skrämmande figurer.
Så här kommer den nu, den rättvisande jämförelsen mellan Trump och Clinton. Efter att ha läst, kanske kräkts och sedan tagit några djupa andetag kan ni själva avgöra vem ni stöder.
Omgång 1:
Trump: Ett flertal uttalanden om latinos (t.ex. distriktsdomare Gonzalo Curiel) och andra etniska grupper antyder definitivt att Trump är främlingsfientlig. Är han även rasist? Svårt att avgöra, men personligen tror jag att han är slentrian-rasist. Ni vet, en som inte har några problem med att umgås med människor med annan bakgrund och hudfärg, men som ändå bär med sig ett frö av att ”de där andra” minsann inte är lika bra som vi. Jag har tidigare bloggat om USA:s stora problem med identitetspolitik, som där har drivits till det yttersta, och till Trumps försvar ska man i sammanhanget medge att väldigt många amerikaner från alla samhällsgrupper resonerar precis likadant. Vilket inte ursäktar det, men erbjuder en delförklaring.
Clinton: E-mail-gate. Clinton har tagit emot och skickat hemligstämplade mejl från sin privata server. Inte så farligt kan många tycka, men det riktigt allvarliga är att hon har ljugit om det. Hon har alltså utsatt landet för en säkerhetsrisk och sedan ljugit om det, vilket ensamt borde diskvalificera henne från jobbet som landets ledare. Att hon har ljugit har konstaterats av bland annat FBI, som dock har valt att inte väcka åtal mot henne.
Analys: Moraliskt sett är det inte direkt en segrare man korar. Vi har en främlingsfientlig person (kanske en rasist) och en person som bevisligen ljuger för det amerikanska folket om en fadäs kopplad till nationens säkerhet. Vem vill man se som president?
Omgång 2:
Trump: Han har tydliga problem med sin kvinnosyn. Alltifrån när han antydde att Fox-ankaret Megyn Kelly hade mens till att han skulle dejta sin dotter om hon inte var hans dotter. Och han verkar inte ha behandlat sin fru Ivana (och flera andra kvinnor) på ett sätt som anstår en bra man eller för den delen en president.
Clinton: Clintons man Bill har en kvinnosyn som är och har varit föremål för stor kritik. Åtskilliga (en del säger hundratals) kvinnoaffärer och anklagelser om övergrepp har avlöst varandra genom åren. Hillary har bitit ihop verkar det som, men vad säger det om henne och vad sänder det för signaler till andra kvinnor? Gennifer Flowers, Barbra Streisand, Monica Lewinsky, etc. En kvinna med stark karaktär och moral hade väl lämnat sin man efter så många offentliga snedsteg? Men inte Hillary. Hon ”stood by her man” och har dessutom hjälpt till att dölja affärer för media. Varför? För maktens skull såklart. Eftersom hon visste att hon behövde Bill för att kunna sitta vid köttgrytorna. Och i det avseendet har hon verkligen lyckats.
Analys: Trump verkar hysa hat-kärlek för det kvinnliga släktet. En dreglande mansgris ibland, ett attackerande härskarteknik-freak ibland. Men genom att inte lämna sin man och ljuga och smussla för hans skull signalerar Clinton att makten går före upprepade brutna löften och att lögnen alltid ligger nära till hands. En misogyn buffel eller någon som till och med på kärlekens område är beredd att gå hur långt som helst för att få och behålla makt?
Omgång 3:
Trump: Att säga att han skjuter först och tänker sedan är en underdrift. Karln kan rentav vara farlig för oss alla. Vad händer om han börjar bråka med Putin på en middag? Eller med Xi Jinping? Eller tvärtom? Trump, Putin och Jinping blir kanske ”buddies” och spelar golf, dricker whisky och röker cigarr tillsammans. Men vad kan komma utav det? En liten uppdelning av geopolitiska intressesfärer kanske? Det känns inte bra. Alls.
Clinton: Clinton säger många saker som i förstone låter bra. Problemet är att så mycket klingar falskt när man gräver lite bakom fasaden. Hon har i sin valkampanj tagit emot enorma summor pengar (ca 400 miljoner kronor), från Wall Street och andra mäktiga aktörer i det amerikanska näringslivet (bl.a. Walmart). Samtidigt säger hon att hon ska höja Wall Streets skatter och minska Wall Streets politiska inflytande. Hyckleri, någon? Hennes kandidat till posten som vicepresident, Tim Kain, sägs ha mycket starka band till Wall Street och dess aktörer.
Analys: Jag har sagt det förr, det känns som om det kan bli allt från världsfred till världskrig med Trump vid rodret. Jag gillar dock inte oddsen. Om Clinton blir president kan Wall Street i lugn takt fortsätta äga ett mycket stort politiskt inflytande i landet. För det är så som det amerikanska etablissemanget fungerar. Tjänster och gentjänster. Det är ingen slump att lobbyisterna i Washington tjänar enorma summor pengar. Så, en geopolitisk säkerhetsrisk eller en befälhavare som är helt öppet korrupt?
Omgång 4:
Trump: ”Trump University” drogs igång 2005 och lades ner 2011. Det var i princip fastighetsmäklarkurser (online) som kostade 35 000 dollar. 5 000 personer har stämt Trump för att de känner sig bedragna på sina pengar. Det kan tyckas vara en struntsak allt det här, men kursernas brister och sättet de såldes på (mycket aggressiv marknadsföring) säger en del om Trumps karaktär och seriositet. Eller snarare avsaknaden av desamma.
Clinton: Det kom nyligen fram att Demokraterna aktivt har motarbetat Bernie Sanders (Clintons motståndare i primärvalen). Detta är riktigt illa. Det är faktiskt en attack på demokratin själv. I samband med Demokraternas konvent släppte Wikileaks 20 000 mejl som visar att mäktiga krafter i Democratic National Committee (deras verkställande utskott) har motarbetat Sanders för att säkra Clintons nominering.
Analys: Båda de här företeelserna säger mycket om Trumps och Clintons karaktärer. En skrupellös, slafsig och oseriös person mot någon som inte har några som helst skrupler i fråga om lika demokratiska spelregler. Börjar gårdagens kvällsmat leta sig upp längs matstrupen än?
Omgång 5:
Trump: Den 24 november 2015 hånade Trump reportern Serge Kovaleski som lider av arthrogryposis. Trumps hån finns såklart som video på nätet, och det är verkligen skamlöst. Att håna en annan människa för vederbörandes medfödda handikapp är inget annat än vedervärdigt.
Clinton: Åsa Linderborg (vars åsikter jag oftast inte delar) har skrivit en text om The Clinton Foundation som med ett träffande exempel beskriver hur paret Clinton opererar tillsammans på den stora världsscenen. Så här kan det gå till: ”Bill reser till mineralrika Kazakstan för att få bukt med hiv-epidemin (0,1 procent av befolkningen är drabbad, det är ovanligt få). Han tar med sig en kompis som inte vet något om hiv men väl är gruvexpert, och som återvänder hem med ett affärskontrakt. Bill gynnas i form av pengar till fonden och betalar samtidigt sin del av kalaset genom att göra Kazakstans diktator Nazarbajev till ordförande för Organization for Security and Co-operation in Europe, en humanitär organisation som grundades av Helsingforskommittén. När utrikesdepartementet ville förhöra Hillary om det här, dök hon aldrig upp.”
Analys: Ett mönster börjar skönjas, eller hur? Trump verkar vara en allmänt osympatisk person på ett mänskligt plan, medan Clinton spelar ett mer avancerat spel där hon på ytan verkar reko men där den sanna verkligheten visar något annat.
Omgång 6:
Trump: Han verkar inte veta hur vissa fundamentala saker fungerar i utrikespolitiken. Natos artikel 5 är den som anger att alla medlemsländer måste hjälpa till om ett medlemsland attackeras. Trump har slirat på den solidariteten och sagt att den endast bör gälla medlemsländer som har uppfyllt sina åtaganden. (Lite svårt att diskutera det i lugn och ro om Ryssland t.ex. skulle gå in i Baltikum.) Han har vidare sagt att kaoset i Ukraina med bland annat Rysslands övertagande av Krim 2014 var Obamas fel. Han har undrat varför man inte kan använda kärnvapen och varför kineserna inte bara ser till att Kim Jong-un ”disappears”. Tankarna förs osökt till Gerald Fords fadäs i en debatt med Jimmy Carter 1976, där Ford sa att Sovjet inte hade ett dominant inflytande i Östeuropa. En svensk 10-åring som följer Lilla Aktuellt har kanske större kunskaper om utrikespolitik än Trump. Problemet är bara att det inte är 10-åringen som söker världens mest inflytelserika jobb.
Clinton: Vad är värst, att inte veta så mycket om världen eller att ha djupa kunskaper om den och likväl bidra till IS framväxt, kaoset i Syrien, inbördeskriget i Ukraina och kaoset i Libyen med incidenten i Benghazi som den sorgliga pricken över i? Men en sak i taget.
IS framväxt: Clinton var utrikesminister under Obamas första mandatperiod. Tillsammans med Obama valde hon att dra tillbaka USA:s styrkor från Irak. (Detta hade redan bestämts av president Bush tidigare, men med tanke på läget var det ett ödesdigert misstag.) Därmed låg vägen öppen för det kaos som vi har bevittnat de senaste åren. Det hela är såklart extremt komplicerat, men enligt mig är Clintons och Obamas ageranden det som till slut avgjorde till IS fördel. Den irakiska regeringen och den illa tränade armén kunde inte stå emot det framväxande IS, som efter USA:s tillbakadragande härjade och växte i många år. Vad Clinton och Obama borde ha gjort? Stannat kvar i området såklart. Tills Iraks regering och demokratiska militär var redo att ta över. ”If you break it, you own it”, var en träffande kommentar som en amerikan fällde till mig i Puerto Rico. Det ligger mycket i det. USA, med Clinton i spetsen, lämnade något som de hade förstört innan det var återuppbyggt.
Syrien: USA och Clinton stödde under senare delen av 00-talet sunnirebeller som vällde in i Syrien. De trodde att det var rätt tillfälle att sätta igång en liten revolution och få bort den obekväma, ryss- och iranvänliga Assad. Clinton och Obama sa 2011 att Assad definitivt måste bort. Det var dock ett tomt hot. USA ville inte gå in i ett nytt krig, trots att gränsen var ”passerad”. Ryssland räddade på sätt och vis USA:s ansikte genom att få till en överenskommelse som innebar att Assad gav upp sina kemiska vapen i utbyte mot att USA inte grep in. USA godtog detta, vilket alltså ledde till att Assad blev kvar och att inbördeskriget kunde rasa vidare. Man kan fråga sig om de senaste årens flyktingströmmar hade kunnat undvikas om Clinton och Obama haft lite mer stake. De lämnade Irak för tidigt och de tvingade inte fram en lösning på Syrien-konflikten utan lät den blomma ut till fullo. Två fatala misstag.
Ukraina: Det finns mycket som pekar på att Clinton och Victoria Nuland (talesperson för utrikesdepartementet) orkestrerade kuppen i Ukraina, där Janukovytj ersattes med den antiryska marionettdockan Jatsenjuk. Putin förstod vad som var på gång och ingrep snabbt. Inbördeskriget började, och det pågår fortfarande.
Libyen: Clinton såg till att Gaddafi störtades, vilket till en början verkade bra, men som senare visade sig innebära en enorm katastrof för hela regionen. Det fanns ingen tillräckligt bra och tydlig plan för att leda in Libyen och Nordafrika på en demokratisk väg. Kaoset som följde innebar att IS och andra odemokratiska element stärkte sina positioner kraftigt. Efter attacken i Benghazi 2012, då USA:s ambassadör Chris Stevens dödades, drog sig USA tillbaka. Det finns en hel del som pekar på att Clinton ”offrade” säkerheten i Benghazi trots att hon hade kännedom om det allvarliga läget, men det verkar vara en fråga som vi aldrig kommer att få klarhet i.
Analys: Trump har ingen erfarenhet av utrikespolitik, och det verkar knappast som om han har läst på det senaste året. Clintons erfarenhet borde däremot vara enorm. Synd bara att hennes meritlista är full av stora klavertramp och ett beteende som inte präglas av långsiktighet. Vem väljer man, en rookie som inte kan något eller en veteran med ett uselt track record?
Omgång 7:
Trump: Han har kvittrat ut många bisarra saker, men frågan är om inte hånet mot Ted Cruz fru Heidi är det värsta. Döm själva. Han placerade alltså en mycket ful bild på Cruz fru Heidi bredvid en superstajlad bild på sin egen fru Melania. Sedan har han mage att skriva att en bild säger mer än tusen ord. Det är så osmakligt att man baxnar.
Clinton: Många vet inte att Clinton (med största sannolikhet) hade en lång affär med en advokat i Vita huset. Föremålet för hennes känslor hette Vince Foster, en av paret Clintons gemensamma vänner. Förhållandet ska ha påbörjats redan 1977, men det tog slut 1995 då Foster under mystiska omständigheter begick självmord. Konspirationsteoretikerna gillar förstås att måla upp alla möjliga scenarion där någon av paret Clinton direkt bär ansvaret för Fosters död. Själv tror jag att Hillary indirekt drev honom till det genom bland annat korruptionsskandalen Travelgate, där Foster tvingades städa upp. (Travelgate var en affär där Clinton avskedade sju personer från Vita husets resekontor bara för att sedan ersätta dem med en firma som hade tidigare band till paret Clinton.)
Analys: Återigen lär vi oss att Trump är ett svin och att Clinton har mer eller mindre smutsiga skelett i garderoben. Detta mönster är så tydligt att det helt enkelt måste vara sant.
Omgång 8:
Trump: Under Demokraternas konvent talade pappan till en stupad amerikansk soldat, en muslimsk amerikansk soldat vid namn Kahn. Pappa Kahns kritik av Trump var inte nådig. Han hötte bland annat med konstitutionen och undrade om Trump hade läst den och undrade vad Trump hade offrat för sitt land. Dessa familjer som har förlorat söner eller döttrar i USA:s krig kallas för Gold Star-familjer och är synnerligen respekterade i samhället. Men Trump släppte i stället lös sin muslim-kritik och antydde att mamma Kahn inte hade talat på konventet eftersom hon ”kanske inte fick”. Vidare meddelade han att han har offrat mycket genom att han i livet ”har jobbat väldigt hårt”. Detta utlöste en kanonad av kritik, både från ledande demokrater och republikaner, som alla menade att man helt enkelt inte kritiserar Gold Star-föräldrar som har förlorat sina barn.
Clinton: Whitewater-skandalen. I slutet av 70-talet var makarna Clinton inblandade i en misslyckad affär i delstaten Arkansas, som Bill Clinton då var ”attorney general” i. Paret Clinton köpte 220 tunnland mark tillsammans med vännerna James och Susan McDougal. Det som hände därefter är extremt komplicerat och om ni är intresserade får ni forska vidare, men huvudanklagelsen mot paret Clinton var att de skulle ha pressat en bank att låna ut 300 000 dollar till Susan McDougal, för att de på så sätt skulle kunna styra upp och exploatera marken. En utredning följde långt senare, men den kom fram till att bevisen inte var tillräckligt tydliga för att fälla paret Clinton. Många andra inblandade fälldes dock, och Susan McDougal satt 18 månader i fängelse efter att i rätten ha vägrat att svara på frågor om Whitewater. Bill Clinton benådade henne strax innan hans sista mandatperiod var slut. Skumt? Ja.
Analys: Att Trump har problem med muslimer är vida känt. Men att gå till angrepp på en muslimsk familj, vars son har offrat sitt liv för USA? Obegripligt. Att paret Clinton är korrupt vet vi, men att det började redan på 70-talet? Man får rysningar när man läser om alla skandaler som de har anklagats för, men undkommit med nöd och näppe. Det är House of Cards fast på riktigt, och därför mycket mer skrämmande.
Omgång 9:
Trump: Som avslutning kan det kanske vara på sin plats att med ett par videor illustrera vilka lögnare de här två kandidaterna är (som om det inte redan var uppenbart). Det finns faktagranskare i USA som till och med har slutat rapportera faktafel och lögner som Trump häver ur sig, för när det sker systematiskt och i princip hela tiden blir det till slut inget nyhetsvärde. Håll till godo.
Clinton: Ni trodde kanske att Trump spelar i en egen liga, men han har hård konkurrens från sin presidentvalsmotståndare när det gäller titeln som mest notorisk lögnare. Att Clinton har för vana att ljuga är vedertaget bland de som är insatta i amerikansk politik, men ibland blir det så uppenbart att det blir fånigt. Som i berättelsen om hennes besök i Bosnien. Visst slirar i princip alla politiker på sanningen, men det är faktiskt rätt sällsynt med politiker som helt uppenbart ljuger om en sak och sedan fortsätter att ljuga när de konfronteras med sanningen (tja ... fram till det här valet i alla fall). Det som handlar om besöket i Bosnien kommer 8.37 in i klippet, men ni får gärna titta på hela.
Analys: Kommentarer överflödiga. Vi har att göra med två uppenbara lögnhalsar.
Totalanalys:
Vem väljer man, en maktgalen genomkorrupt hycklare (Clinton) eller en sinnesrubbad narcissist med ett kliande avtryckarfinger (Trump)? En person som definitivt är en bidragande orsak till kaoset i Mellanöstern, IS och alla flyktingströmmar (Clinton) eller en person som undrar varför det är så tabubelagt att använda kärnvapen och som darrar på manschetten angående om USA ska utlova garantier till alla Nato-länder (Trump)?
Svaret?
Ingen av dem.
Valet i höst är ett val mellan två genomusla kandidater.
Vore jag amerikan skulle jag blankrösta.
/Johannes Vivers
Hillary Clinton är USA:s svar på Mona Sahlin. En Mona Sahlin i kvadrat, i kubik. Visserligen finns det personer som skulle vilja se Sahlin som statsminister i Sverige, men jag vågar påstå att de har en klar majoritet emot sig. Ungefär likadant är det för Clinton i USA, bara mycket värre. Clinton är med anledning av flera skandaler avskydd av otroligt många väljare, såväl på den republikanska som den demokratiska sidan. Att hon har goda chanser att bli president beror inte på hennes egna förtjänster, utan snarare på att motståndaren för året om möjligt kanske är ännu mer hatad.
Bilden i Sverige är dock en annan. Här ser man på Trump (med rätta) som en pajas, men Clinton verkar ses av de flesta som en ”fin” kandidat. Med anledning av den mycket vinklade informationen som vi erbjuds på svenska av vår public service, tänkte jag därför ta tillfället i akt och nyansera bilden. För enligt mig står årets största match inte mellan en djävul och en ängel, utan mellan två mycket osympatiska och skrämmande figurer.
Så här kommer den nu, den rättvisande jämförelsen mellan Trump och Clinton. Efter att ha läst, kanske kräkts och sedan tagit några djupa andetag kan ni själva avgöra vem ni stöder.
Omgång 1:
Trump: Ett flertal uttalanden om latinos (t.ex. distriktsdomare Gonzalo Curiel) och andra etniska grupper antyder definitivt att Trump är främlingsfientlig. Är han även rasist? Svårt att avgöra, men personligen tror jag att han är slentrian-rasist. Ni vet, en som inte har några problem med att umgås med människor med annan bakgrund och hudfärg, men som ändå bär med sig ett frö av att ”de där andra” minsann inte är lika bra som vi. Jag har tidigare bloggat om USA:s stora problem med identitetspolitik, som där har drivits till det yttersta, och till Trumps försvar ska man i sammanhanget medge att väldigt många amerikaner från alla samhällsgrupper resonerar precis likadant. Vilket inte ursäktar det, men erbjuder en delförklaring.
Clinton: E-mail-gate. Clinton har tagit emot och skickat hemligstämplade mejl från sin privata server. Inte så farligt kan många tycka, men det riktigt allvarliga är att hon har ljugit om det. Hon har alltså utsatt landet för en säkerhetsrisk och sedan ljugit om det, vilket ensamt borde diskvalificera henne från jobbet som landets ledare. Att hon har ljugit har konstaterats av bland annat FBI, som dock har valt att inte väcka åtal mot henne.
Analys: Moraliskt sett är det inte direkt en segrare man korar. Vi har en främlingsfientlig person (kanske en rasist) och en person som bevisligen ljuger för det amerikanska folket om en fadäs kopplad till nationens säkerhet. Vem vill man se som president?
Omgång 2:
Trump: Han har tydliga problem med sin kvinnosyn. Alltifrån när han antydde att Fox-ankaret Megyn Kelly hade mens till att han skulle dejta sin dotter om hon inte var hans dotter. Och han verkar inte ha behandlat sin fru Ivana (och flera andra kvinnor) på ett sätt som anstår en bra man eller för den delen en president.
Clinton: Clintons man Bill har en kvinnosyn som är och har varit föremål för stor kritik. Åtskilliga (en del säger hundratals) kvinnoaffärer och anklagelser om övergrepp har avlöst varandra genom åren. Hillary har bitit ihop verkar det som, men vad säger det om henne och vad sänder det för signaler till andra kvinnor? Gennifer Flowers, Barbra Streisand, Monica Lewinsky, etc. En kvinna med stark karaktär och moral hade väl lämnat sin man efter så många offentliga snedsteg? Men inte Hillary. Hon ”stood by her man” och har dessutom hjälpt till att dölja affärer för media. Varför? För maktens skull såklart. Eftersom hon visste att hon behövde Bill för att kunna sitta vid köttgrytorna. Och i det avseendet har hon verkligen lyckats.
Analys: Trump verkar hysa hat-kärlek för det kvinnliga släktet. En dreglande mansgris ibland, ett attackerande härskarteknik-freak ibland. Men genom att inte lämna sin man och ljuga och smussla för hans skull signalerar Clinton att makten går före upprepade brutna löften och att lögnen alltid ligger nära till hands. En misogyn buffel eller någon som till och med på kärlekens område är beredd att gå hur långt som helst för att få och behålla makt?
Omgång 3:
Trump: Att säga att han skjuter först och tänker sedan är en underdrift. Karln kan rentav vara farlig för oss alla. Vad händer om han börjar bråka med Putin på en middag? Eller med Xi Jinping? Eller tvärtom? Trump, Putin och Jinping blir kanske ”buddies” och spelar golf, dricker whisky och röker cigarr tillsammans. Men vad kan komma utav det? En liten uppdelning av geopolitiska intressesfärer kanske? Det känns inte bra. Alls.
Clinton: Clinton säger många saker som i förstone låter bra. Problemet är att så mycket klingar falskt när man gräver lite bakom fasaden. Hon har i sin valkampanj tagit emot enorma summor pengar (ca 400 miljoner kronor), från Wall Street och andra mäktiga aktörer i det amerikanska näringslivet (bl.a. Walmart). Samtidigt säger hon att hon ska höja Wall Streets skatter och minska Wall Streets politiska inflytande. Hyckleri, någon? Hennes kandidat till posten som vicepresident, Tim Kain, sägs ha mycket starka band till Wall Street och dess aktörer.
Analys: Jag har sagt det förr, det känns som om det kan bli allt från världsfred till världskrig med Trump vid rodret. Jag gillar dock inte oddsen. Om Clinton blir president kan Wall Street i lugn takt fortsätta äga ett mycket stort politiskt inflytande i landet. För det är så som det amerikanska etablissemanget fungerar. Tjänster och gentjänster. Det är ingen slump att lobbyisterna i Washington tjänar enorma summor pengar. Så, en geopolitisk säkerhetsrisk eller en befälhavare som är helt öppet korrupt?
Omgång 4:
Trump: ”Trump University” drogs igång 2005 och lades ner 2011. Det var i princip fastighetsmäklarkurser (online) som kostade 35 000 dollar. 5 000 personer har stämt Trump för att de känner sig bedragna på sina pengar. Det kan tyckas vara en struntsak allt det här, men kursernas brister och sättet de såldes på (mycket aggressiv marknadsföring) säger en del om Trumps karaktär och seriositet. Eller snarare avsaknaden av desamma.
Clinton: Det kom nyligen fram att Demokraterna aktivt har motarbetat Bernie Sanders (Clintons motståndare i primärvalen). Detta är riktigt illa. Det är faktiskt en attack på demokratin själv. I samband med Demokraternas konvent släppte Wikileaks 20 000 mejl som visar att mäktiga krafter i Democratic National Committee (deras verkställande utskott) har motarbetat Sanders för att säkra Clintons nominering.
Analys: Båda de här företeelserna säger mycket om Trumps och Clintons karaktärer. En skrupellös, slafsig och oseriös person mot någon som inte har några som helst skrupler i fråga om lika demokratiska spelregler. Börjar gårdagens kvällsmat leta sig upp längs matstrupen än?
Omgång 5:
Trump: Den 24 november 2015 hånade Trump reportern Serge Kovaleski som lider av arthrogryposis. Trumps hån finns såklart som video på nätet, och det är verkligen skamlöst. Att håna en annan människa för vederbörandes medfödda handikapp är inget annat än vedervärdigt.
Clinton: Åsa Linderborg (vars åsikter jag oftast inte delar) har skrivit en text om The Clinton Foundation som med ett träffande exempel beskriver hur paret Clinton opererar tillsammans på den stora världsscenen. Så här kan det gå till: ”Bill reser till mineralrika Kazakstan för att få bukt med hiv-epidemin (0,1 procent av befolkningen är drabbad, det är ovanligt få). Han tar med sig en kompis som inte vet något om hiv men väl är gruvexpert, och som återvänder hem med ett affärskontrakt. Bill gynnas i form av pengar till fonden och betalar samtidigt sin del av kalaset genom att göra Kazakstans diktator Nazarbajev till ordförande för Organization for Security and Co-operation in Europe, en humanitär organisation som grundades av Helsingforskommittén. När utrikesdepartementet ville förhöra Hillary om det här, dök hon aldrig upp.”
Analys: Ett mönster börjar skönjas, eller hur? Trump verkar vara en allmänt osympatisk person på ett mänskligt plan, medan Clinton spelar ett mer avancerat spel där hon på ytan verkar reko men där den sanna verkligheten visar något annat.
Omgång 6:
Trump: Han verkar inte veta hur vissa fundamentala saker fungerar i utrikespolitiken. Natos artikel 5 är den som anger att alla medlemsländer måste hjälpa till om ett medlemsland attackeras. Trump har slirat på den solidariteten och sagt att den endast bör gälla medlemsländer som har uppfyllt sina åtaganden. (Lite svårt att diskutera det i lugn och ro om Ryssland t.ex. skulle gå in i Baltikum.) Han har vidare sagt att kaoset i Ukraina med bland annat Rysslands övertagande av Krim 2014 var Obamas fel. Han har undrat varför man inte kan använda kärnvapen och varför kineserna inte bara ser till att Kim Jong-un ”disappears”. Tankarna förs osökt till Gerald Fords fadäs i en debatt med Jimmy Carter 1976, där Ford sa att Sovjet inte hade ett dominant inflytande i Östeuropa. En svensk 10-åring som följer Lilla Aktuellt har kanske större kunskaper om utrikespolitik än Trump. Problemet är bara att det inte är 10-åringen som söker världens mest inflytelserika jobb.
Clinton: Vad är värst, att inte veta så mycket om världen eller att ha djupa kunskaper om den och likväl bidra till IS framväxt, kaoset i Syrien, inbördeskriget i Ukraina och kaoset i Libyen med incidenten i Benghazi som den sorgliga pricken över i? Men en sak i taget.
IS framväxt: Clinton var utrikesminister under Obamas första mandatperiod. Tillsammans med Obama valde hon att dra tillbaka USA:s styrkor från Irak. (Detta hade redan bestämts av president Bush tidigare, men med tanke på läget var det ett ödesdigert misstag.) Därmed låg vägen öppen för det kaos som vi har bevittnat de senaste åren. Det hela är såklart extremt komplicerat, men enligt mig är Clintons och Obamas ageranden det som till slut avgjorde till IS fördel. Den irakiska regeringen och den illa tränade armén kunde inte stå emot det framväxande IS, som efter USA:s tillbakadragande härjade och växte i många år. Vad Clinton och Obama borde ha gjort? Stannat kvar i området såklart. Tills Iraks regering och demokratiska militär var redo att ta över. ”If you break it, you own it”, var en träffande kommentar som en amerikan fällde till mig i Puerto Rico. Det ligger mycket i det. USA, med Clinton i spetsen, lämnade något som de hade förstört innan det var återuppbyggt.
Syrien: USA och Clinton stödde under senare delen av 00-talet sunnirebeller som vällde in i Syrien. De trodde att det var rätt tillfälle att sätta igång en liten revolution och få bort den obekväma, ryss- och iranvänliga Assad. Clinton och Obama sa 2011 att Assad definitivt måste bort. Det var dock ett tomt hot. USA ville inte gå in i ett nytt krig, trots att gränsen var ”passerad”. Ryssland räddade på sätt och vis USA:s ansikte genom att få till en överenskommelse som innebar att Assad gav upp sina kemiska vapen i utbyte mot att USA inte grep in. USA godtog detta, vilket alltså ledde till att Assad blev kvar och att inbördeskriget kunde rasa vidare. Man kan fråga sig om de senaste årens flyktingströmmar hade kunnat undvikas om Clinton och Obama haft lite mer stake. De lämnade Irak för tidigt och de tvingade inte fram en lösning på Syrien-konflikten utan lät den blomma ut till fullo. Två fatala misstag.
Ukraina: Det finns mycket som pekar på att Clinton och Victoria Nuland (talesperson för utrikesdepartementet) orkestrerade kuppen i Ukraina, där Janukovytj ersattes med den antiryska marionettdockan Jatsenjuk. Putin förstod vad som var på gång och ingrep snabbt. Inbördeskriget började, och det pågår fortfarande.
Libyen: Clinton såg till att Gaddafi störtades, vilket till en början verkade bra, men som senare visade sig innebära en enorm katastrof för hela regionen. Det fanns ingen tillräckligt bra och tydlig plan för att leda in Libyen och Nordafrika på en demokratisk väg. Kaoset som följde innebar att IS och andra odemokratiska element stärkte sina positioner kraftigt. Efter attacken i Benghazi 2012, då USA:s ambassadör Chris Stevens dödades, drog sig USA tillbaka. Det finns en hel del som pekar på att Clinton ”offrade” säkerheten i Benghazi trots att hon hade kännedom om det allvarliga läget, men det verkar vara en fråga som vi aldrig kommer att få klarhet i.
Analys: Trump har ingen erfarenhet av utrikespolitik, och det verkar knappast som om han har läst på det senaste året. Clintons erfarenhet borde däremot vara enorm. Synd bara att hennes meritlista är full av stora klavertramp och ett beteende som inte präglas av långsiktighet. Vem väljer man, en rookie som inte kan något eller en veteran med ett uselt track record?
Omgång 7:
Trump: Han har kvittrat ut många bisarra saker, men frågan är om inte hånet mot Ted Cruz fru Heidi är det värsta. Döm själva. Han placerade alltså en mycket ful bild på Cruz fru Heidi bredvid en superstajlad bild på sin egen fru Melania. Sedan har han mage att skriva att en bild säger mer än tusen ord. Det är så osmakligt att man baxnar.
Clinton: Många vet inte att Clinton (med största sannolikhet) hade en lång affär med en advokat i Vita huset. Föremålet för hennes känslor hette Vince Foster, en av paret Clintons gemensamma vänner. Förhållandet ska ha påbörjats redan 1977, men det tog slut 1995 då Foster under mystiska omständigheter begick självmord. Konspirationsteoretikerna gillar förstås att måla upp alla möjliga scenarion där någon av paret Clinton direkt bär ansvaret för Fosters död. Själv tror jag att Hillary indirekt drev honom till det genom bland annat korruptionsskandalen Travelgate, där Foster tvingades städa upp. (Travelgate var en affär där Clinton avskedade sju personer från Vita husets resekontor bara för att sedan ersätta dem med en firma som hade tidigare band till paret Clinton.)
Analys: Återigen lär vi oss att Trump är ett svin och att Clinton har mer eller mindre smutsiga skelett i garderoben. Detta mönster är så tydligt att det helt enkelt måste vara sant.
Omgång 8:
Trump: Under Demokraternas konvent talade pappan till en stupad amerikansk soldat, en muslimsk amerikansk soldat vid namn Kahn. Pappa Kahns kritik av Trump var inte nådig. Han hötte bland annat med konstitutionen och undrade om Trump hade läst den och undrade vad Trump hade offrat för sitt land. Dessa familjer som har förlorat söner eller döttrar i USA:s krig kallas för Gold Star-familjer och är synnerligen respekterade i samhället. Men Trump släppte i stället lös sin muslim-kritik och antydde att mamma Kahn inte hade talat på konventet eftersom hon ”kanske inte fick”. Vidare meddelade han att han har offrat mycket genom att han i livet ”har jobbat väldigt hårt”. Detta utlöste en kanonad av kritik, både från ledande demokrater och republikaner, som alla menade att man helt enkelt inte kritiserar Gold Star-föräldrar som har förlorat sina barn.
Clinton: Whitewater-skandalen. I slutet av 70-talet var makarna Clinton inblandade i en misslyckad affär i delstaten Arkansas, som Bill Clinton då var ”attorney general” i. Paret Clinton köpte 220 tunnland mark tillsammans med vännerna James och Susan McDougal. Det som hände därefter är extremt komplicerat och om ni är intresserade får ni forska vidare, men huvudanklagelsen mot paret Clinton var att de skulle ha pressat en bank att låna ut 300 000 dollar till Susan McDougal, för att de på så sätt skulle kunna styra upp och exploatera marken. En utredning följde långt senare, men den kom fram till att bevisen inte var tillräckligt tydliga för att fälla paret Clinton. Många andra inblandade fälldes dock, och Susan McDougal satt 18 månader i fängelse efter att i rätten ha vägrat att svara på frågor om Whitewater. Bill Clinton benådade henne strax innan hans sista mandatperiod var slut. Skumt? Ja.
Analys: Att Trump har problem med muslimer är vida känt. Men att gå till angrepp på en muslimsk familj, vars son har offrat sitt liv för USA? Obegripligt. Att paret Clinton är korrupt vet vi, men att det började redan på 70-talet? Man får rysningar när man läser om alla skandaler som de har anklagats för, men undkommit med nöd och näppe. Det är House of Cards fast på riktigt, och därför mycket mer skrämmande.
Omgång 9:
Trump: Som avslutning kan det kanske vara på sin plats att med ett par videor illustrera vilka lögnare de här två kandidaterna är (som om det inte redan var uppenbart). Det finns faktagranskare i USA som till och med har slutat rapportera faktafel och lögner som Trump häver ur sig, för när det sker systematiskt och i princip hela tiden blir det till slut inget nyhetsvärde. Håll till godo.
Clinton: Ni trodde kanske att Trump spelar i en egen liga, men han har hård konkurrens från sin presidentvalsmotståndare när det gäller titeln som mest notorisk lögnare. Att Clinton har för vana att ljuga är vedertaget bland de som är insatta i amerikansk politik, men ibland blir det så uppenbart att det blir fånigt. Som i berättelsen om hennes besök i Bosnien. Visst slirar i princip alla politiker på sanningen, men det är faktiskt rätt sällsynt med politiker som helt uppenbart ljuger om en sak och sedan fortsätter att ljuga när de konfronteras med sanningen (tja ... fram till det här valet i alla fall). Det som handlar om besöket i Bosnien kommer 8.37 in i klippet, men ni får gärna titta på hela.
Analys: Kommentarer överflödiga. Vi har att göra med två uppenbara lögnhalsar.
Totalanalys:
Vem väljer man, en maktgalen genomkorrupt hycklare (Clinton) eller en sinnesrubbad narcissist med ett kliande avtryckarfinger (Trump)? En person som definitivt är en bidragande orsak till kaoset i Mellanöstern, IS och alla flyktingströmmar (Clinton) eller en person som undrar varför det är så tabubelagt att använda kärnvapen och som darrar på manschetten angående om USA ska utlova garantier till alla Nato-länder (Trump)?
Svaret?
Ingen av dem.
Valet i höst är ett val mellan två genomusla kandidater.
Vore jag amerikan skulle jag blankrösta.
/Johannes Vivers