Kontaktuppgifter: johannessweden(at)hotmail.com

Jag föddes 1976 och växte upp i Vasastan i Stockholm. Så länge jag kan minnas har jag alltid älskat språk och musik. Jag har studerat svenska, engelska, franska, spanska och bulgariska (min sambo är bulgariska), och jag spelar på min käraste ägodel – min farfars och pappas gamla piano – varje dag.

Efter skolgång och militärtjänst förverkligade jag 1998 en livslång dröm, den om att studera i Frankrike. En termin i Cannes följdes av en termin i Paris. Därefter blev det fortsatta studier i franska vid Stockholms universitet, och sedan blev det Paris igen och litteraturstudier på universitetet Paris 8.

Mellan 2003 och 2014 jobbade jag främst med översättning av olika slag. Jag har översatt hundratals teveprogram och filmer (den som smäller högst är förmodligen Da Vinci-koden), och jag har arbetat och konsultat på både SVT och TV4 som nyhetsöversättare.

Sedan 2013 jobbar jag som lärare i svenska som främmande språk, på Folkuniversitetet. Att varje dag få träffa och diskutera med invandrare från hela världen är något unikt som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Något av det mest spännande som jag har gjort på Folkuniversitetet är att starta en kurs för analfabeter, vilket uppmärksammades i det här numret av tidskriften Folkuniversitetet, sidan 27 och 28.

I skolan avskydde jag att skriva. Att fantisera var ett jobbigt påfund och att skriva ner mina tankar på papper kändes alltför utlämnande. Men någonting hände vintern 2011. Jag insåg hur givande det var att skriva och började skriva på en experimentell bok, som jag senare förstod bröt mot alla tänkbara regler för att ha en chans att bli utgiven. 2014 började jag skriva på en ny bok, och den släpptes 2019 med titeln Dagen F. Nu 2022 har jag skrivit klart och fått utgiven min andra roman, en kärleksthriller som heter För evigt Josefin.

På fritiden ägnar jag nästan all tid åt min familj, men när tiden räcker till läser jag och ser på film, samt ägnar mig allmänt åt att finna inspiration, bland annat i känslan som jag hade när jag på Island stod framför ett blått hav, på en strand som var svart av aska.

Johannes Vivers, juni 2022